Richard Casey hade alltid velat bli elektriker. Tyvärr var han färgblind. Han valde att bli snickare i stället och skrev en mycket uppmärksammad bok när han hade jobbat på ett byggföretag i flera år. Boken som jag lånade på biblioteket i Varberg har jag sträckläst och jag ska berätta i korta ordalag vad den handlar om.
Casey hade börjat bygga tillsammans med sina två bröder efter att deras far hade dött. De ville hedra sin fars minne genom att bygga något stort. Redan från början fanns det tydliga skillnader mellan honom och hans bröder. Han fortsatte att bygga flera byggprojekt i olika delar av landet och arbetade för olika byggföretag innan han upptäckte att det fanns ett företag som han verkligen gillade.
De drevs i princip av mycket erfarna byggnadsarbetare. Chefen närmade sig pensionen men deltog fortfarande själv i många jobb, trots att han visste att det kunde uppfattas som en förolämpning när de bad om hjälp eftersom de flesta inte tolererar att någon lägger sig i eller lär sina anställda hur de ska göra saker på rätt sätt utan att vara kvalificerad för det! Byggföretaget hade ett litet antal anställda och det ville man behålla. De var nöjda med arbetsgivaren.
Casey accepterade till slut ett erbjudande efter många år, men han blev frustrerad när de bad honom att göra saker på fel sätt och vägrade visa honom hur man gör det på rätt sätt! Han såg vissa likheter mellan sitt tidigare byggföretag och ett annat byggföretag i staden, även om priserna var nästan dubbelt så höga hos det nya byggföretaget. Han bestämde sig för att han hellre skulle betala extra för god kundservice och bättre övervakning i stället för att spara pengar på billig arbetskraft genom att låta de anställda arbeta på egen hand hela dagarna! Lyckligtvis valde han klokt!